Efter besöket i Trelleborgs nya vänort
Gruppledare Kristoffer Lindstrii besöker Mykolajiv
Onsdag 5 mars 2025
Jag hinner precis komma över gränsen in i Ukraina när första flyglarmet börjar. Varningarna kommer i huvudsak via Telegram och Alert som skickar notiser kring ungefär vad Ryssland attackerar med för stunden och vilken risknivå det innebär. Mina notiser är inställda på Kyiv och Mykolajiv inför mina besök. För mig är pushmeddelandena om drönare och missiler minst sagt främmande, det är svårt att inte bli både nervös och förvirrad. Samtidigt ser jag att alla omkring mig på bussen, varav nästan samtliga är ukrainare, verkar relativt lugna. Vana.
Jag är nyligen hemkommen från Ukraina. Sett fullständigt bortsprängda byar. Rader på rader av gravporträtt. Bombade civila byggnader. Sjukhus och annan infrastruktur likaså. Dagliga flyglarm och nätter med drönar- och missilattacker. Ryssland har inte ens dragit sig från att attackera kärnkraftverk.
Mykolajiv, Trelleborgs blivande vänort, ligger ca 6 mil ifrån fronten. Kriget märks tydligt i Mykolajiv för de runt 500 000 invånarna. På bilderna syns Mykolajivs regions administrativa huvudbyggnad. 37 civila ukrainare dog rakt i attacken, lika många skadades. Byggnaden ligger mitt emot kommunhuset där jag träffade Mykolajivs borgmästare och ledning.
Under besöket på rådhuset finns det inte något vatten. På mitt boende finns det bara tillgång till vatten en av dagarna. Ryssland har sedan inledningen av den fullskaliga invasionen sett till att förstöra så mycket kritisk infrastruktur, som exempelvis tillgången till vatten, som möjligt.
Under besöket visar borgmästaren och ledningen upp hur man ställt om och anpassat sig för att säkerställa att hela landets utveckling inte stannar. Jag får se hur skolor med tusen elever lyckats ställa om så att de kan säkerställa elevernas säkerhet även under drönar- och missilattacker och fortsätta med sin utbildning. Här finns en stor kunskap och erfarenhet gällande beredskap som vi i Sverige också bör ta tillvara på och implementera.
När jag får en visning av staden visar de bland annat upp minneslunden för alla människor från Mykolajiv som dött. De två skickliga guiderna som mycket professionellt visat upp staden är uppenbart påverkade när vi går förbi porträtten. De ursäktar sig och tar en paus innan vi fortsätter. En av dem berättar stolt om en person han var vän med som syns på ett av porträtten.
Samtidigt möter jag ukrainare med både hopp och beslutsamhet. Varje gång jag pratar engelska för att beställa en kaffe eller något annat så tittar folk nyfiket. Flera kommer fram och vill gärna prata och dela med sig av sina berättelser och deras relation till kriget. Samtliga visar en stor tacksamhet för att någon från väst är där och ser hur deras vardag ser ut. Många har förlorat någon familjemedlem, vän eller klasskompis i Rysslands krig mot Ukrainas frihetssträvan.
Ingen av de jag möter säger sig ha trott på att Ryssland skulle gå in i Ukraina. Man ville inte tro på det. Inte ens efter att de olagligt annekterade Krimhalvön och ockuperade Luhansk och Donetsk. Precis som större delen av världen hoppades man att Ryssland nöja sig med det.
På måndag är det tre år av fullständig förödelse, ännu fler under ockupation och ständigt hot av Ryssland. Ingen vill ha fred mer än ukrainarna, men vi kan inte låta Putin diktera villkoren. Det behöver bli en riktig varaktig fred. Nu är det viktigare än någonsin att Europa och Sverige står upp för Ukraina. På alla nivåer. På det sätt som krävs.
Därför är jag stolt över att vi i Trelleborg nu gör just det med vårt nya vänortsavtal.
Kristoffer Lindstrii
Gruppledare